Faan Dagen-Efter-Syndromet (Typ)

asså när man använder uttrycket dagen-efter-syndrom brukar man ju syfta på aah när man har vart med ngn på fyllan tex men nu vare ett annat typ av dagen-efter-syndrom, hör och häpna:

Jag skulle vart uppe strax efter kl7 imorse, så blev alldrig fallet, jag hörde klockan och jag minns hur jag var uppe och stängde av larmet som ekade i huvvet på mig. Jag somnade om istort sett direkt och hade en dröm som återkommer allt eftersom (vet ej vrf ((kan ej tyda drömmar)) men i drömmen iaf så beffiner jag mig i ett knallorange rum utan dörrar eller fönster. I drömmen innan försökte jag skrika så att någon skulle höra mig vilket visade sig lönlöst, aja drömmen slutade som så att jag sprang in i en av väggarna som egentligen bara är en vägg som omsluter mig om ni förstår vad jag menar, jag sprang allt jag kunde in i väggen med huvet före i förhoppning att jag skulle vakna, då en trappa uppenbarar sig bakom väggen fortfarande i orange. Trappan är tillsynes oändlig men jag börjar gå uppför den och till slut hittar jag en hamn tro det eller ej en hamn mitt i allt orange med riktiga 1800-tals skepp med gamla vänner som kaptener som tar mig vart jag vill i värden... När jag sedan vaknar av att mobilen larmar mig om att gå upp fattar jag att d e bråtom du har jag sovit vidare i en timma, nu var jag sterrad jag hadde 30minuter på mig för att göra mig iordning äta frukost och hinna till bussen jorå jag hinner allt. Med en macka i handen och folk runtomkring mig står jag vid kuren när bussen kommer. finner till min förvåning att bussen bara blåser förbi oss 4 som står där, chaffören signalerar att bussen e full och vi fortsätter bort mot nästa hållplats där vi väntar i kanske 10minuter på att bussen ska komma. Stressad som jag är minns jag vad läraren hade sagt till oss dagen innan: "Kommer ni för sent så ring, ni MÅSTE ringa om ni kommer för sent". Skräcken smyger sig på mig och krälar upp för ryggraden, skräcken för att komma försent andra dagen i skolan är allt jag kan tänka på lyckligt vis hinner jag i tid och ja allt ordnar sig.

När skolan e slut kommer jag hem för jag ska ordna lite grejjer innan jag sticker in till stan för att äta. Valet föll på McDonalds och när jag sitter där på en obekväm jävla barstol smyger hatet sig på, hatet mot folk som kallar stället där jag nu äter min lunch för "Donkan", "Macen" osv jag inser hur mkt jag hatar dessa uttryck som tyvärr tycks vara valiga i Stockholmares munnar, men aja d är bara att acceptera och gilla läget.

Vid det här laget har jag nått plattan idah igen (jag vet men d händer alltid något kul där). jag finner mig illamående och förstår att magen e ras efter gårdagens incident.

Nu sitter jag här kl.7 och känner mig trött som ett as och försöker med mitt bästa gitarrlir efterlikna låten Lake of Fire med Nirvana som ursprungligen kommer från bandet The Meat Puppets. Men lyssna på den, den e bra e den, men lyssna på den med Nirvana deras version e facktist bättre än orginalet.

Nä nu börjar jag bli hungrig jag köpte mig en grov ost och skink fralla i den närliggande affären påväg hem, men jag vet inte om jag ska våga äta den utan att magen får spelet och börjar stöta upp den igen... men vi hörs hade bra hej//
Niklas