söndag 19 oktober 2008

Det va ju lite komiskt-eller?

Ett av målen med att flytta från Uddevalla, det var ju att börja ett nytt liv, lämna det gamla lite halvtrista livet bakom mig och börja ett nytt som då med alla men skulle vara bättre.
Så kom då den dagen när man intresserade sig för någon och man får för sig att d e samma känn tillbaka, som man så många gånger gjort innan, och man gör samma dumma misstag man gjorde redan innan man började om. Man gick för fort fram, jag sabbade det för mig ännu en gång. Och jag vet prec vad jag gjorde för fel. Samma misstag som jag alltid gjort och vad gjorde jag för att förhindra att det skulle hända igen? Inte ett skit, precis som alla andra gånger, varför kan man inte bara låta det flyta på? Varför kan man inte bara vänta och se? Varför måste man alltid trycka på allt så förbannat?

Nej nu skiter jag i dumma brudar som inte vet vad dom vill
Jag e trött på'et nu
Nu ska jag bara låta livet flyta på med kompisar och skola
Så trött på'et är jag nu

Visst dom säger att det finns en för alla - jaha vart finns dom då? brukar jag fråga då
men får jag nåt vettigt svar? Nej jag får ett mummel om att det kommer senare i livet och att man inte ska tröttna på varran och sedan att dom vänder och går

Om hon nu finns där ute nån stanns varför visar hon sig inte bara då? Och besparar oss båda en massa jobb.
-Jamen säger nån då, man måste ju leta.-Ja och det är ju det jag gör! Men det är ju på det sättet jag sabbar för mig själv.

Nä jag e trötter på det nu
Är det meningen att det ska bli nåt med mig
Blir det det ändå
Och det är ju bra, så slipper jag jobba så förbannat

Men en sak e säker;
Skit i allt som du missat och skit i allt som ligger framför dig så ordnar det sig ska du se

3 kommentarer:

A Broken Photograph sa...

Det ligger något vettigt i det du säger, tråkigt...men sant...

ryuzaki sa...

Jag säger ju att du är djup! :D

(och så hurrar vi för Niklas som äntligen -peta Niklas i sidan- har uppdaterat sin blogg ^^)

Fjärilsflickan sa...

Vem vet, kanske kommer lösningarna när man slutar leta febrilt efter dem överallt?

Kanske är det bara önsketänkande, att kärleken smyger runt hörnet när man minst anar det... men vem vet?