Morsan åkte hem idah, jag kom in till Vällingby efter skolan idah och tog en matbit med henne innan hon åkte hem till Uddevalla.
Det var förvisso gott att hon åkte hem och lämnade mig åt mitt nya liv här i Stockholm, men samtidigt känns d konstigt på ett gott sätt att änteligen klara sig själv något jag har drömt om länge nu.
Innan Hon åkte hem, körde hon hem Mig till mitt lilla rum på ett begränsat antal kvadratmeter, där vi sa hej då för en sissta gång.
När hon hade åkt så satte jag mig och chattade lite med lite olika folk från min hemstad, och lyssnade på lite musik innan jag begav mig in till centrala Stockholm för att få min dagliga dos socialt umgänge, du förstår att jag är i större behov av socialt umgänge nu och har vart den senaste tiden. Det har med största säkerhet inte med flytten att göra för det började långt innan. Men för att återkomma till ämnet så begav jag mig in till stan på den närmaste liggande tunnelbana.
När jag kommit in till stan efter kanske 20 minuters "public transport" i alla dess slag når jag centralen. Där jag byter spår för att komma ut till Kungsträdgården därifrån vandrar jag ut till gamla stan och ser mig omkring på alla turister från utlandet som tar kort på "Den Gyllene Freden" och läser på deras meny och konstaterar på engelska att det måste va bra mat där inne. Jag slås omedelbart av textraden: Och kom så småningom till "den Gyld'ne Freden". Som är en alldelles underbar låt av Cornelis Vreeswijk som heter Polaren Pär På Socialen för er som är intresserade.
Jag fortsätter längre in i turiststråket och passerar nynnandes en stor grupp Ryssar som är helt hänförda av skylten som står utanför ett ställe som säljer det vanliga krims-kramset tror jag men iaf skylten är är skriven på ryska. Jag kläcker därmed den lysande observationen att det säkert e därför dom är så facinerade för mig själv.
Jag stannar senare till vid en affär som säljer litet ovanligare turist artiklar tycker jag nämlingen pipor och bongar osv helt hänförd av majja bongen beger jag mig in i affären för att undersöka saken närmare. Efter kanske 10 minuters studerande av rökverktygen i affären fortsätter jag min resa mot den lite nyare delan av stan.
Jag styr stegen mot Plattan i nån slags falsk innbillning att det är där allt folk befinner sig. Det kan ju förståss Diskuteras i största möjliga öändlighet misstänker jag. När jag når plattans "bortersta" del dvs. den som ligger mitt emot Kulturhuset så bestämmer jag mig för att gå in på jusst Kulturhuset för att beskåda fotoutställningen, men av någon okänd andledning viker jag av mot vänster och bestiger trappan upp mot fontänen, vad nu den heter (glömmer alltid detta). Jag sätter mig på en bänk som överskådar Plattan, sitter där och lägger märke till en märklig lirare till höger om mig som är klädd i något som påminner närmast om en jeans uniform bestående av en mörk jeans jacka mörka enkla jeans och sådana stora solglasögon som täcker halva ansiktet. Jag reser mig upp och hänger på räcket för att närmare studera folk-gruppen som är klädda i mjukis-kläder som kanske inte e så uppseende väckande nej men det som är mest iögonfallande är deras pannband med texten "EMO" skrivet, det är åxå det fotdonet dom går omkring i bestående av ja inget alls facktist, det som åxå väcker uppmärksamhet är alla ämnen dom "slabbat" på sig i ansiktena jag kan inte bedöma om det är riktigt smink eventuellt spackel eller nogåt liknande. Jag ser i ögonvrån hur killen jag beskrev förut kopierar min rörelse exakt, till punkt och pricka men reagerar inte mer på det. jag beskådar specktaklet nere på plattan, hur dom springer omkring och pratar med folk och tar kort på sig själva och allt möjligt tror jag. Jag reagerar lika starkt på den andra folkgruppen som kommer springandes mot trappan jag gick uppför tidigare och löper ner mot plattan, dom lika utspöka i samma typ av kläder, utan skor och likaså klädda i pannband men med texten "FJORTIS" stavat på istället. Dom jagar upp EMO gruppen och försöker dra ner varrandras byxor, jag beskådar deras jakt på varrandras byxor och ilmarsch runt plattan. Tills det att jag lägger märke till hur en av FJORTIS tjejerna flyr plattan uppför trappan och tar sikte på mig, hur ska nu detta sluta tänker jag och funderar på vad hon vill men mina funderingar stillas snart när hon närmar sig och frågar ordagrant "Hej skulle jag kunna få din kalsonglapp?" innan jag ens hinner avsluta tanken: vad faan ska hon med den till. Svarar hon på frågan jag inte hunnit ställa ännu "jo du förstår vi är med i en tävling och behöver så många kalsonglappar som möjligt" jag minns distinkt hur mina kalsonger ser ut och finner att istället för en tyglapp bak i häcken så har jag tvätt-rådet tryckt i linningen men jag orkar inte förklara detta utan svarar istället "nae du jag vet inte riktigt, jag tror jag behöver den bättre än dig" hon är påväg att besvara mig med något, vad får jag alldrig veta för hon blir avbruten av en "lag-kamrat" som rusar fram och frågar om jag har en cigarett nä svarar jag "jag röker inte", "nä ok" får jag till svar. Dom rusar vidare till fommen brevid mig i "jeans-uniformen" och frågar om dom kan få hans kalsong lapp i stället dom får till svar: "English" vilket jag finner litet roande men ännu mer underhållande kommer det snart att bli, dom försöker på sin bästa engelska att förklara för honom varför som ser ut som dom gör, aha säger han men säger till dom att han inte röker och att han liksom jag behöver sin lapp. Nu har jag vänt mig åter till Plattan och hör nån stanns bakom mig att dem får 200 extra poäng om dom badar i fontänen. Jag säger till mannen att "endast i Stockholm" varpå jag frågar vart han kommer ifrån han svarar att kommer från Italien och att dom inte pysslar med sånt som vi svenskar gör och syftar på tävlingen, nä säger jag det är nog ganska unikt för sverige kanske. Nu har båda vänt blickarna mot "FJORTIS" laget och finner till vår förvåning att dom facktist börjat klä av sig till underkläderna för att facktist hoppa i fontänen och bada. Aja säger jag när dom är klara i fontänen och fortsätter med att klä på sig, nu måste jag gå vidare men ha en bra dag, han säger något jag inte uppfattar (hans engelska var sisådär). Och fortsätter bort i min jakt på, ja vad det nu var jag var på jakt efter.
sedan när det är dags att åka hem drar jag mig ner i Centralen för att hoppa på första tåget hem, jag sätter mig på en stenbänk och känner hur illa måendet som smög sig på tio minuter innan har börjat ur-arta till en extraordinär svettning över hela kroppen. Jag känner att jag borde ha åkt hem för en timma sen. Men nu var läget som det var, jag ägnade följande 20-30 sekunder på att reflektera över hur varmt det måste vara nere på centralen.
Tåget anländer och jag siger på, hittar en sittplats mitt bland rusnings trafikens alla resenärer, sätter mig till rätta (har nu tagit av mig skinjackan för att svalka mig). Jag åker en hållplats ensam vid de 4 sätena och känner mig rejält skitnödig. Heltplötsligt utan att jag vet hur sitter det en äldre dam brevid mig och käkar de mest illa luktande nötter eller frön som någonsin korsat min väg. Varje gång jag vrider huvudet mot henne och hennes nötter/frön känner jag mig redo att stöta upp lunchen jag äting några timmar tidigare. Jag åker 4-5 hållplatser med folk runt mig men det börjar tappas av på folk ju närmare Vällingby tåget kommer. 3 hållplatser innan Vällingby slutstation och även min station töms tåget nästan helt på folk, vi sitter nu 3 personer på tåget mig inräknat. Någon stanns mellan Sundbyberg och hållplatsen efter TROR jag, min tidsuppfattning var nu helt rubbad, känner jag hur lunchen rinner ur munnen på mig. Vad ska jag nu göra tänkte jag. Aja jag får täcka över det med något iallafall och tog alla tidningar som låg brevid mig. jag tog min jacka reste mig på vacklande ben och gick en vagn neråt tåget. nu var det bara 1 station mellan mig och Vällingby.
Jag börjar må bättre när jag sätter mig och väntar på bussen, men känner fortfarande smaken av magsafter i munnen. Jag sitter framåt lutad och ser att jag lyckats träffa lite utan skon även har det kommit lite på byxbenet aja tänker jag jag byter om så fort jag kommer hem inga problem. Jag sätter mig på bussen och omsluts nästan genast av ett gäng riktiga fjortisar både killar och tjejer. Jag fick inte längre sitta ifred ifall jag skulle spy, en tanke slår mig genast att jag kan kräkas på fjortis killen brevid mig. men slår bort tanken när jag känner att det är påväg att komma ut ur andra änden av kroppen. Jag når min hållpats och går på vacklande ben ur bussen och styr stegen mot mitt nyfunna hem... Nu sitter jag skriver ner dagens händelser för alla andra att läsa och tycka till om... hade bra tills nästa gång, Vi hörs//
Niklas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar