Vad ska man göra?

Tänk er själva: Ni är 15 bast har precis flyttat hemifrån, har lämnat allt bakom sig: Vänner, Familj och många många chanser. Du har lämnat detta för att plugga det som du vill göra mest av allt i livet. Men samtidigt vet du att om du hade bott kvar hade du kunnat leva ett riktigt tonårs liv så som det ska levas, med dom som betyder mest för dig i hela vida världen. Och det vill du ju åxå göra eller hur? Men samtidigt vill du inget hellre än att bli Motorcyckel mekaniker och jobba som det resten av ditt liv.



Du hör och läser varje dag om hur roligt alla dina gamla vänner har varje dag, vilka roliga fester dom har och hur fulla dom blir och hur många tjejer dom träffar. Du vill åxå ha lika roligt varje dag, du också vara på samma roliga fester och bli lika full. Du vill åxå träffa tjejer som alla andra gör.



Du vill leva ditt liv på detta sätt med dina vänner.



MEN:

Du vet att du kommer ångra dig om du flyttar hem igen; du kommer tänka faan att jag flyttade hem igen och inte läste klart det jag kämpade så förbannat för. Och blev det som jag verkligen ville.



Och du vet att du kommer ångra dig om du bor kvar; du kommer tänka när du blir 30+ att faan att jag inte flyttade hem och levde livet med mina goda vänner. så hade jag åxå haft nåt att minnas från mina tonår.



Du vet alltså nästan allt, du håller alla fakta i handen, det du inte vet är; hur i helsike ska jag göra?



Det finns kanske en chans att läsa till Mc-mek hemma åxå, finns den chansen tar jag naturligtvis den. Men finns den inte vad ska jag göra då?



Ska jag flytta hem i alla fall och läsa till vanlig tråkig Bil-mek? eller ska jag läsa nåt annat som egentligen inte intresserar?

Men ändå leva ett roligt liv nåra år

Eller ska jag lida ut dom här tre åren och växa upp utan nästan några som helst minnen från mina tonår?



Så frågan som jag brottas med nu är alltså vad i hela helsike ska jag göra?

Det va ju lite komiskt-eller?

Ett av målen med att flytta från Uddevalla, det var ju att börja ett nytt liv, lämna det gamla lite halvtrista livet bakom mig och börja ett nytt som då med alla men skulle vara bättre.
Så kom då den dagen när man intresserade sig för någon och man får för sig att d e samma känn tillbaka, som man så många gånger gjort innan, och man gör samma dumma misstag man gjorde redan innan man började om. Man gick för fort fram, jag sabbade det för mig ännu en gång. Och jag vet prec vad jag gjorde för fel. Samma misstag som jag alltid gjort och vad gjorde jag för att förhindra att det skulle hända igen? Inte ett skit, precis som alla andra gånger, varför kan man inte bara låta det flyta på? Varför kan man inte bara vänta och se? Varför måste man alltid trycka på allt så förbannat?

Nej nu skiter jag i dumma brudar som inte vet vad dom vill
Jag e trött på'et nu
Nu ska jag bara låta livet flyta på med kompisar och skola
Så trött på'et är jag nu

Visst dom säger att det finns en för alla - jaha vart finns dom då? brukar jag fråga då
men får jag nåt vettigt svar? Nej jag får ett mummel om att det kommer senare i livet och att man inte ska tröttna på varran och sedan att dom vänder och går

Om hon nu finns där ute nån stanns varför visar hon sig inte bara då? Och besparar oss båda en massa jobb.
-Jamen säger nån då, man måste ju leta.-Ja och det är ju det jag gör! Men det är ju på det sättet jag sabbar för mig själv.

Nä jag e trötter på det nu
Är det meningen att det ska bli nåt med mig
Blir det det ändå
Och det är ju bra, så slipper jag jobba så förbannat

Men en sak e säker;
Skit i allt som du missat och skit i allt som ligger framför dig så ordnar det sig ska du se

Faan Dagen-Efter-Syndromet (Typ)

asså när man använder uttrycket dagen-efter-syndrom brukar man ju syfta på aah när man har vart med ngn på fyllan tex men nu vare ett annat typ av dagen-efter-syndrom, hör och häpna:

Jag skulle vart uppe strax efter kl7 imorse, så blev alldrig fallet, jag hörde klockan och jag minns hur jag var uppe och stängde av larmet som ekade i huvvet på mig. Jag somnade om istort sett direkt och hade en dröm som återkommer allt eftersom (vet ej vrf ((kan ej tyda drömmar)) men i drömmen iaf så beffiner jag mig i ett knallorange rum utan dörrar eller fönster. I drömmen innan försökte jag skrika så att någon skulle höra mig vilket visade sig lönlöst, aja drömmen slutade som så att jag sprang in i en av väggarna som egentligen bara är en vägg som omsluter mig om ni förstår vad jag menar, jag sprang allt jag kunde in i väggen med huvet före i förhoppning att jag skulle vakna, då en trappa uppenbarar sig bakom väggen fortfarande i orange. Trappan är tillsynes oändlig men jag börjar gå uppför den och till slut hittar jag en hamn tro det eller ej en hamn mitt i allt orange med riktiga 1800-tals skepp med gamla vänner som kaptener som tar mig vart jag vill i värden... När jag sedan vaknar av att mobilen larmar mig om att gå upp fattar jag att d e bråtom du har jag sovit vidare i en timma, nu var jag sterrad jag hadde 30minuter på mig för att göra mig iordning äta frukost och hinna till bussen jorå jag hinner allt. Med en macka i handen och folk runtomkring mig står jag vid kuren när bussen kommer. finner till min förvåning att bussen bara blåser förbi oss 4 som står där, chaffören signalerar att bussen e full och vi fortsätter bort mot nästa hållplats där vi väntar i kanske 10minuter på att bussen ska komma. Stressad som jag är minns jag vad läraren hade sagt till oss dagen innan: "Kommer ni för sent så ring, ni MÅSTE ringa om ni kommer för sent". Skräcken smyger sig på mig och krälar upp för ryggraden, skräcken för att komma försent andra dagen i skolan är allt jag kan tänka på lyckligt vis hinner jag i tid och ja allt ordnar sig.

När skolan e slut kommer jag hem för jag ska ordna lite grejjer innan jag sticker in till stan för att äta. Valet föll på McDonalds och när jag sitter där på en obekväm jävla barstol smyger hatet sig på, hatet mot folk som kallar stället där jag nu äter min lunch för "Donkan", "Macen" osv jag inser hur mkt jag hatar dessa uttryck som tyvärr tycks vara valiga i Stockholmares munnar, men aja d är bara att acceptera och gilla läget.

Vid det här laget har jag nått plattan idah igen (jag vet men d händer alltid något kul där). jag finner mig illamående och förstår att magen e ras efter gårdagens incident.

Nu sitter jag här kl.7 och känner mig trött som ett as och försöker med mitt bästa gitarrlir efterlikna låten Lake of Fire med Nirvana som ursprungligen kommer från bandet The Meat Puppets. Men lyssna på den, den e bra e den, men lyssna på den med Nirvana deras version e facktist bättre än orginalet.

Nä nu börjar jag bli hungrig jag köpte mig en grov ost och skink fralla i den närliggande affären påväg hem, men jag vet inte om jag ska våga äta den utan att magen får spelet och börjar stöta upp den igen... men vi hörs hade bra hej//
Niklas

Stockholms folk och t-bana

Morsan åkte hem idah, jag kom in till Vällingby efter skolan idah och tog en matbit med henne innan hon åkte hem till Uddevalla.

Det var förvisso gott att hon åkte hem och lämnade mig åt mitt nya liv här i Stockholm, men samtidigt känns d konstigt på ett gott sätt att änteligen klara sig själv något jag har drömt om länge nu.

Innan Hon åkte hem, körde hon hem Mig till mitt lilla rum på ett begränsat antal kvadratmeter, där vi sa hej då för en sissta gång.

När hon hade åkt så satte jag mig och chattade lite med lite olika folk från min hemstad, och lyssnade på lite musik innan jag begav mig in till centrala Stockholm för att få min dagliga dos socialt umgänge, du förstår att jag är i större behov av socialt umgänge nu och har vart den senaste tiden. Det har med största säkerhet inte med flytten att göra för det började långt innan. Men för att återkomma till ämnet så begav jag mig in till stan på den närmaste liggande tunnelbana.

När jag kommit in till stan efter kanske 20 minuters "public transport" i alla dess slag når jag centralen. Där jag byter spår för att komma ut till Kungsträdgården därifrån vandrar jag ut till gamla stan och ser mig omkring på alla turister från utlandet som tar kort på "Den Gyllene Freden" och läser på deras meny och konstaterar på engelska att det måste va bra mat där inne. Jag slås omedelbart av textraden: Och kom så småningom till "den Gyld'ne Freden". Som är en alldelles underbar låt av Cornelis Vreeswijk som heter Polaren Pär På Socialen för er som är intresserade.

Jag fortsätter längre in i turiststråket och passerar nynnandes en stor grupp Ryssar som är helt hänförda av skylten som står utanför ett ställe som säljer det vanliga krims-kramset tror jag men iaf skylten är är skriven på ryska. Jag kläcker därmed den lysande observationen att det säkert e därför dom är så facinerade för mig själv.

Jag stannar senare till vid en affär som säljer litet ovanligare turist artiklar tycker jag nämlingen pipor och bongar osv helt hänförd av majja bongen beger jag mig in i affären för att undersöka saken närmare. Efter kanske 10 minuters studerande av rökverktygen i affären fortsätter jag min resa mot den lite nyare delan av stan.

Jag styr stegen mot Plattan i nån slags falsk innbillning att det är där allt folk befinner sig. Det kan ju förståss Diskuteras i största möjliga öändlighet misstänker jag. När jag når plattans "bortersta" del dvs. den som ligger mitt emot Kulturhuset så bestämmer jag mig för att gå in på jusst Kulturhuset för att beskåda fotoutställningen, men av någon okänd andledning viker jag av mot vänster och bestiger trappan upp mot fontänen, vad nu den heter (glömmer alltid detta). Jag sätter mig på en bänk som överskådar Plattan, sitter där och lägger märke till en märklig lirare till höger om mig som är klädd i något som påminner närmast om en jeans uniform bestående av en mörk jeans jacka mörka enkla jeans och sådana stora solglasögon som täcker halva ansiktet. Jag reser mig upp och hänger på räcket för att närmare studera folk-gruppen som är klädda i mjukis-kläder som kanske inte e så uppseende väckande nej men det som är mest iögonfallande är deras pannband med texten "EMO" skrivet, det är åxå det fotdonet dom går omkring i bestående av ja inget alls facktist, det som åxå väcker uppmärksamhet är alla ämnen dom "slabbat" på sig i ansiktena jag kan inte bedöma om det är riktigt smink eventuellt spackel eller nogåt liknande. Jag ser i ögonvrån hur killen jag beskrev förut kopierar min rörelse exakt, till punkt och pricka men reagerar inte mer på det. jag beskådar specktaklet nere på plattan, hur dom springer omkring och pratar med folk och tar kort på sig själva och allt möjligt tror jag. Jag reagerar lika starkt på den andra folkgruppen som kommer springandes mot trappan jag gick uppför tidigare och löper ner mot plattan, dom lika utspöka i samma typ av kläder, utan skor och likaså klädda i pannband men med texten "FJORTIS" stavat på istället. Dom jagar upp EMO gruppen och försöker dra ner varrandras byxor, jag beskådar deras jakt på varrandras byxor och ilmarsch runt plattan. Tills det att jag lägger märke till hur en av FJORTIS tjejerna flyr plattan uppför trappan och tar sikte på mig, hur ska nu detta sluta tänker jag och funderar på vad hon vill men mina funderingar stillas snart när hon närmar sig och frågar ordagrant "Hej skulle jag kunna få din kalsonglapp?" innan jag ens hinner avsluta tanken: vad faan ska hon med den till. Svarar hon på frågan jag inte hunnit ställa ännu "jo du förstår vi är med i en tävling och behöver så många kalsonglappar som möjligt" jag minns distinkt hur mina kalsonger ser ut och finner att istället för en tyglapp bak i häcken så har jag tvätt-rådet tryckt i linningen men jag orkar inte förklara detta utan svarar istället "nae du jag vet inte riktigt, jag tror jag behöver den bättre än dig" hon är påväg att besvara mig med något, vad får jag alldrig veta för hon blir avbruten av en "lag-kamrat" som rusar fram och frågar om jag har en cigarett nä svarar jag "jag röker inte", "nä ok" får jag till svar. Dom rusar vidare till fommen brevid mig i "jeans-uniformen" och frågar om dom kan få hans kalsong lapp i stället dom får till svar: "English" vilket jag finner litet roande men ännu mer underhållande kommer det snart att bli, dom försöker på sin bästa engelska att förklara för honom varför som ser ut som dom gör, aha säger han men säger till dom att han inte röker och att han liksom jag behöver sin lapp. Nu har jag vänt mig åter till Plattan och hör nån stanns bakom mig att dem får 200 extra poäng om dom badar i fontänen. Jag säger till mannen att "endast i Stockholm" varpå jag frågar vart han kommer ifrån han svarar att kommer från Italien och att dom inte pysslar med sånt som vi svenskar gör och syftar på tävlingen, nä säger jag det är nog ganska unikt för sverige kanske. Nu har båda vänt blickarna mot "FJORTIS" laget och finner till vår förvåning att dom facktist börjat klä av sig till underkläderna för att facktist hoppa i fontänen och bada. Aja säger jag när dom är klara i fontänen och fortsätter med att klä på sig, nu måste jag gå vidare men ha en bra dag, han säger något jag inte uppfattar (hans engelska var sisådär). Och fortsätter bort i min jakt på, ja vad det nu var jag var på jakt efter.

sedan när det är dags att åka hem drar jag mig ner i Centralen för att hoppa på första tåget hem, jag sätter mig på en stenbänk och känner hur illa måendet som smög sig på tio minuter innan har börjat ur-arta till en extraordinär svettning över hela kroppen. Jag känner att jag borde ha åkt hem för en timma sen. Men nu var läget som det var, jag ägnade följande 20-30 sekunder på att reflektera över hur varmt det måste vara nere på centralen.

Tåget anländer och jag siger på, hittar en sittplats mitt bland rusnings trafikens alla resenärer, sätter mig till rätta (har nu tagit av mig skinjackan för att svalka mig). Jag åker en hållplats ensam vid de 4 sätena och känner mig rejält skitnödig. Heltplötsligt utan att jag vet hur sitter det en äldre dam brevid mig och käkar de mest illa luktande nötter eller frön som någonsin korsat min väg. Varje gång jag vrider huvudet mot henne och hennes nötter/frön känner jag mig redo att stöta upp lunchen jag äting några timmar tidigare. Jag åker 4-5 hållplatser med folk runt mig men det börjar tappas av på folk ju närmare Vällingby tåget kommer. 3 hållplatser innan Vällingby slutstation och även min station töms tåget nästan helt på folk, vi sitter nu 3 personer på tåget mig inräknat. Någon stanns mellan Sundbyberg och hållplatsen efter TROR jag, min tidsuppfattning var nu helt rubbad, känner jag hur lunchen rinner ur munnen på mig. Vad ska jag nu göra tänkte jag. Aja jag får täcka över det med något iallafall och tog alla tidningar som låg brevid mig. jag tog min jacka reste mig på vacklande ben och gick en vagn neråt tåget. nu var det bara 1 station mellan mig och Vällingby.

Jag börjar må bättre när jag sätter mig och väntar på bussen, men känner fortfarande smaken av magsafter i munnen. Jag sitter framåt lutad och ser att jag lyckats träffa lite utan skon även har det kommit lite på byxbenet aja tänker jag jag byter om så fort jag kommer hem inga problem. Jag sätter mig på bussen och omsluts nästan genast av ett gäng riktiga fjortisar både killar och tjejer. Jag fick inte längre sitta ifred ifall jag skulle spy, en tanke slår mig genast att jag kan kräkas på fjortis killen brevid mig. men slår bort tanken när jag känner att det är påväg att komma ut ur andra änden av kroppen. Jag når min hållpats och går på vacklande ben ur bussen och styr stegen mot mitt nyfunna hem... Nu sitter jag skriver ner dagens händelser för alla andra att läsa och tycka till om... hade bra tills nästa gång, Vi hörs//
Niklas

A Dream Never Goes By Unnoticed

Jag påbörjade denna blogg på uppmaning av en gammal klass-kompis.

Hon tyckte jag borde börja blogga för att jag var så djup, och alla andra var så ytliga.

Sen kan man säga vad man vill om det, det är ju valfritt vad man vill tycka, eller hur?

Men iaf gissar jag att du vill ha en förklaring till titeln: det var såhär att jag hade precis flyttat in i mitt lilla rum på ett begränsat antal kvadratmeter, jag hade börjat plocka upp mina grejjor men tog en paus och la mig på sängen med mitt röd-rutiga överkast under mig.

Jag låg och funderade på livet och drömmar, och då slog mig text-raden: A dream never goes by unnoticed, theres always someone watching, osv.

Jag plockade upp gitarren och började sätta musik til.

Men det är ni väl ändå inte intresserade av?

Detta är ett första inlägg så jag tycker inte ni ska vara alldelles för kritiska mot mig.

Men återigen: man får ju göra som man vill.

Men iallafall kommer det mer inlägg...

Jag hör av mig snart igen hade gött//

Niklas